Igångsättning?

Ända sedan mitt besök hos barnmorskan i måndags, har jag gått runt med någon form av lättnadskänsla. I och med att jag fått diabetes, vill man ju gärna inte att jag går över tiden, och jag får även gå på en hel del tillväxtultraljud. Senaste var i v32, för snart 4 veckor sen, och då låg bebis på +20% på tillväxtkurvan. Större än så vill man helst inte att bebis blir, utan att man ingriper. I alla fall så fick jag i måndags reda på att man ville att jag skulle göra ännu ett tul i vecka 36, utöver det jag redan hade fått bokat i v 38. Jag frågade då barnmorskan vad som hände om det visade sig att han fortfarande låg där kring +20% eller kanske till och med större, och då sa hon att man i samråd med läkare eventuellt fick planera en igångsättning kanske i vecka 37 beroende på hur stor han var. I och med diabetesen så kan det också vara så att bebis är lite omogen så man vill heller inte ta ut honom för tidigt. 
Efter detta samtal har jag någonstans förstått anledningen till min så kallade förlossningsrädsla. Det har nog mer varit en oro över att inte kunna ha kontroll över vad som händer och när, än rädsla för själva förloppet. Har haft svårt att glädjas över bebis och liksom inte längtat, men det kan jag nästan göra nu. Det känns betydligt lättare och med glädjefyllt än innan, så nu hoppas jag bara att han fortfarande är lite stor så det kan bli en igångsättning. Finns ju även möjligheten att han lugnat ner sitt tempo lite i och med insulinet för diabetesen och en något omlagd kost, men hoppas nästan inte 😆😩



Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

lillatussen.blogg.se

Efter 20 månaders försök, kom så äntligen plusset! Efterlängtat och oväntat. Det är dags för ett småsyskon ❤️

RSS 2.0