Det tog 20 månader. Det tog en fertilitetsutredning som visade på något lägre spermieantal. Vi blev beviljade ivf. Det tog en himla massa tester, för mensen började helt plötsligt bråka och bli oregelbunden? Det var så jag tänkte även denna gång, för ”rent statistiskt kan ni bli gravida första gången, eller aldrig”. Lika bra att utesluta graviditet och sen vänta på mensen tänkte jag då. Och får två streck på stickan. Jag är så jävla exalterad! Äntligen får jag en liten en till, äntligen kan jag ge Elias det småsyskon han så länge velat ha (förutom ett från pappa). Det är som att jag knappt minns något från hur det var att vara gravid. Förutom att jag blev stor som ett hus, och lär bli stor som två eller tre hus denna gången. Och att jag på sin höjd hade halsbränna, och lite foglossning. Värre än så blev det inte. Peppar peppar så märker jag inte av annat än halsbränna ännu heller. Såvida halsbrännan inte beror på tidigare bråck på magmunnen som nog spökar igen. 

Tjoho vad kul!