Långsamt
Känner att tiden går rejält långsamt. Fick efter nästan en vecka, tid till en läkare ang mediciner. Under den tiden hann den mesta effekten gå ur kroppen och det känns som man börjar på minus. Ska prova citalopram nu och jag är glad för det, vill kunna
ägna mig åt denna graviditet och känna glädje, istället för att gå runt och känna mig håglös och ångestfylld. Men än är det några veckor kvar innan full effekt har nåtts, så man får väl stå ut.
För att ha nån liten ljusglimt så bokade jag ett tidigt ultraljud på måndag, mest för att de om de säger samma sak som på förra kliniken. Oavsett så ska man ju kunna se lite mer nu.
Den ständiga oron för för missfall eller missed abortion, där kroppen inte registrerat att fostret har dött, finns ju ständigt under ytan. Jag är fullt medveten om att det alltid finns en risk att man får ett negativt besked när man är där. Delvis därför
känner jag att vill försöka gå på ultraljud ganska regelbundet för att undvika att jag eventuellt behöver gå med ett dött foster i flera veckor :/
Jag försöker oavsett att tänka positivt, att det växer en liten bebis och därför kan jag heller inte låta bli att fynda lite i affärerna. Babyringen har ju rea denna helg och där vart vi och gjorde några kap. Elias fick välja sängkläder till spjälsängen,
och en filt till lillasyskonet. Jag kämpar rejält för att han ska få känna sig delaktig och inte bortglömd. Älskade ungen <3
Mönstrena matchar ju inte ens haha, men bodyn är i stl 80 och mössan är den minsta, så de kommer inte bäras samtidigt :)
